måndag 7 februari 2011

En sjuk människas symptom

Hej!

Det är tunga inlägg nu i början och jag vill gärna skriva om det som händer idag, nu när jag påbörjat behandling och när det äntligen känns som man är påväg i rätt riktning! Samtidigt känns det som en viktig del att få skriva av sig om det som tillslut fick mig att söka hjälp.

Dagen efter jag kom hem från seglingen går jag direkt på min strikta diet igen. Bokar mig på ett spinningpass och rusar ner till gymmet.
Instruktören som håller passet har jag kört för många gånger tidigare. Jag vet dessutom att hon haft ett ansträngt förhållande till maten. Jag vet inte om det var en slump att jag valde just att gå på hennes pass eller om den misslyckade seglingsveckan ändå fått mig att längta starkare efter en förändring än tidigare.

Efter mycket om och men så stannar jag henne ändå i dörren när hon är påväg in i personalrummet.
Vi pratar lite lätt om vardagliga saker innan jag tar mod till mig och säger försiktigt.
-jag har fått för mig att du någon gång haft ett ansträngt förhållade till mat, jag tror att jag också har det.
Det blir tyst.
Hennes blick var inte dömmande eller avvisande som jag var rädd för, den är vänlig och förstående.

Vi står där i vad som känns som en evighet och bara pratar. Hon berättar om de problem hon haft och jag känner igen mig i mycket.

Vad som slår mig påvägen hem är att hon beskriver så mycket som påminner om mig själv och mitt förhållande till maten samtidigt som hon säger att hon haft en ätstörning som hon sökt hjälp för.

Det är helt enkelt för mycket för mig att ta in. Det måste ju innebära att jag själv inte heller har ett helt sunt förhållande till maten, kanske rent av sjukligt. Det jag alltid kännt är att jag utnyttjat vissa delar från en ätstörning som heter bulimi och inte direkt varit drabbad själv.

Hon lovar att kontakta den terapeut som hon varit ikontakt med för att se om det finns möjlighet för mig att få träffa henne.
Jag gör dock snabbt klart att jag bara vill ha hennes nummer ifall jag skulle vilja ringa.
Att träffa en terapeut känns fortfarande avlägset, det jag framförallt behöver hjälp med är att komma tillrätta med maten så att jag kan bli smal utan att kräkas.
Att sluta använda en sjuk människas symptom.

/Jenny

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar