Sjuk, inte sjuk...

Hej!

Satt just och läste igenom det jag hitintills skrivit om och då slår det mig att jag skriver om sådant som jag aldrig pratat om eller berättat för någon om. Inte för att jag undvikit det, tror jag.. men som exempel från Smögen när jag utan tvål och på den sunkigaste av toaletter ändå stoppar fingrarna i halsen.
Mina vänner känner mig som den överdrivet renliga och skulle förmodligen aldrig ens drömma om att jag skulle göra något sådant!
Min slutsatts av detta är ändå att dessa händelser har hjälpt mig att förstå hur dålig jag ändå var och därför ska jag fortsätta berätta om hur det verkligen var.

Fortsättning...

Jag sover dåligt den natten.
Meddelandet från instruktören kom som hon lovat och med en massa uppmuntran om att jag alltid kan höra av mig om hon kan hjälpa mig på något sätt eller bara prata lite.
Känns overkligt att någon okänd verkar bry sig så, det ger en känsla av trygghet och rädsla på samma gång. Jag slåss med mig själv den natten, be om hjälp, behöver ingen hjälp, sjuk, inte sjuk.

Jag vet inte vad som får mig att göra det men jag gör det målmedvetet.
Jag ringer mamma och frågar om vi ska ta en promend.

Jag kommer knappt ihåg hur jag började eller vad jag sa men jag fick på något sätt ur mig att jag har det jobbigt med maten och att jag tror att jag behöver hjälp med att komma tillrätta med den.
Sedan börjar det, tusen frågor som jag inte är beredd att svara på..
Kräks du?, stoppar du fingararna i halsen då?, hur länge? osv.
Jag svarar så gott jag kan men säger efter en stund att jag inte orkar mer.
Jag frågar om hon känner skuld i detta och att det är det minsta jag vill men hon svarar precis som jag önkat att vi inte kan ändra det som varit utan nu ska vi se framåt.

Vi är snart framme vi mammas och pappas hus. Pappa är hemma med vi har besök och det blir inte att jag pratar med pappa den kvällen.

Innan jag åker hem lovar jag mamma att ringa det nummer jag fått från instruktören, även om det känns konstigt så uppmuntrar hon att det är en bra ände att börja i.

Jag minns inte heller hur det kändes påvägen hem mer än att det känns som allt går väldigt snabbt nu.

/Jenny