Kan vara rätt ställe för mig.

Hej!

Va bra att du hörde av dig för att ta tag i det här, säger hon.

Vi sitter i varsin liten fåtölj, nästan mittemot varandra, hon har en anteckningsbok i knät som hon gör små korta noteringar i med jämna mellanrum.
Ett litet bord skapar ett behagligt avstånd mellan oss och på bordet står en lite klocka vänd mot henne och en ask med näsdukar finns det också.
Undrar om det är många som gråter här inne. Jag känner mig inte ledsen, eller jo lite ledsen. Ledsen för att det ska vara så himla svårt att gå ner i vikt och för att det ska få uppta så stor del av mitt liv.
Det är jag ledsen för.

Jag får redovisa för mitt liv i stora drag, berätta om min familj och min uppväxt.
Vi hinner prata lite om matsituationen men en timma går snabbt.

Hon berättar att det vanliga upplägget brukar vara att man ses en gång i veckan i början för att sedan glesa ut och på riktigt få en chans att tillämpa det man fått lära sig.

Det kändes som jag kom undan första besöket utan några jobbiga djupare frågor.
En slags kartläggning av mitt liv i stora drag.

Att gå hos henne kostar en hel del pengar då det är privat och jag frågar även om hur man går tillväga för att få hjälp om man inte hittar till någon som henne.
Svaret jag får då är genom den vanliga vården. Om man hamnar på något bra ställe kan nog variera.
Lite luddigt svar men jag lägger ingen mer energi på det just då.
Jag känner att detta kan vara rätt ställe för mig.

/Jenny